Rapport från Reseseniorernas flickor på Kiotani

Skolan ser fantastisk ut. Där finns ett elevhem, en matsal, längor med skolsalar och massor av glada barn! För närvarande är det ca 220 barn. Lite mer än hälften kommer från slummen och bor på skolan, medan resten kommer från närområdet.
Under 2019 har skolan fått nya skolsalar, så varje klass har numera sin egen sal att husera i. New Hope har skaffat lite glada möbler till skolsalarna och försökt att få lärarna att anamma att man inte behöver skolbänkar, utan att man kan sitta vid småbord och fortfarande lära sig vad man skall lära sig.

Alla ungarna älskar att dansa och sjunga, och självklart blev vi mottagna med en stor dansuppvisning! Genom en insamling hade vi också fått medel att köpa musikinstrument, och gissa om de blev uppskattade. Det var trummor och olika rytminstrument , som barnen kastade sig över. Alla verkar ha rytmen i blodet från barnsben!

Reseseniorerna sponsrar två flickor, Jane Mueni och Lucky Andika. Innan vi åkte ut till skolan besökte vi Janes mamma i slummen. Huset av kartong hade faktiskt fått några väggar av plåt nu, men det är fortfarande väldigt skruffigt och litet. Hela familjen på 8 personer skall få plats på 5-6 kvadratmeter. Man har en säng – antagligen där föräldrarna sover. Barnen sover ”hur som helst”. Nu var det regntid, så det var lerigt överallt! Vi, d.v.s besökarna från Sverige, var tvungna att inhandla stövlar för att kunna gå tunt torrskodda i leran och ”skiten”. Ungarna sprang omkring i flip flops eller barfota. Hur klarar man av att hålla rent under sådana omständigheter?

Jag försökte verkligen få mamman att le, men det var omöjligt! Samma sak med lilla Jane. Hon är fortfarande mycket reserverad och försiktig. Viskar fram svaren när man frågar något. Hon är tillsammans med de andra barnen, men hon tar inte för sig, utan är för det mesta i bakgrunden. Men personalen på skolan arbetar på att få henne att öppna upp.

Lucky var mera öppen och framåt och har utvecklats under året som gått. Hon pratade med högre röst när hon svarar på frågor. Kanske spelar det in att hon har en bror på skolan också.

Jag hade köpt lite böcker som de fick i present – det var knappt de trodde att det var deras egna böcker. Båda flickorna har i varje fall drömmar om att bli läkare och advokat. Nu stundar sommarlovet och båda skall hem till slummen och leran! Jag håller tummarna att de inte råkar illa ut.

Samma dag som vi lämnade projektet fick vi veta att lillasystern till en av flickorna på skolan blivit våldtagen av sin styvfar. Mamman vill inte gå till polisen, och jag kan förstå henne. Hon sitter i en rävsax. Hon tar hand som sin mans barn, sina egna barn och deras gemensamma barn. Om hon polisanmäler mannen kommer hon att få hela försörjningsbördan själv, och det klarar hon inte! Därför är det bra att Kiotani finns. Nu fick den våldtagna flickan komma till skolan och vistas där under lovet, tillsammans med alla andra barn som inte har någonstans att ta vägen när skolan stänger. Tyvärr blir de fler och fler!