Reseminnen

För 60 år sedan startade det Nordiska trafikflyget.

Läs artikeln av Jan Larsson, marknadskonsult och copywriter med många års uppdrag för Finnair, Volkswagen, Audi, ICA m.fl. Även resejournalist och tidigare vice ordförande i Sveriges Turistjournalister. Dessutom frilansande båtjournalist. Hedersmedlem i en av Sveriges bästa simklubbar, Väsby Simsällskap.

Läs mer här (bild)!

Göte Rosén (1920 – 2004) var en av charterflygets pionjärer. Sedan 40-talet kämpade han med outtröttlig energi för billiga flygresor till sydligare länder. År 1953 startade ”busskungen” Knut Oskar Gustavsson från Örebro med Transairdirektören Per Lovén och Göte Rosén de första seriecharterflygningarna till Hamburg, Pisa och Marseilles. Så kom Palma de Mallorca som resmål och därmed satte ”charterkarusellen” igång.

Av familjen Rosén har vi fått tillåtelse att publicera några avsnitt ur Göte Roséns memoarer ”Vägen till Palma – 25 års luftaffärer”
Boken kan finnas på antikvariat för den som är intresserad att läsa mera om ”pionjärtiden”.

Läs mer här (PDF)!

Sommaren 1947 skulle jag läsa extra för att komma upp i realskolans tredje klass. Med kursböcker från Hermods med i kappsäcken tog jag arbete på Jädra bondgård utanför Enköping. Men den vistelsen blev inte lång. Jag gjorde snart ett besök på Arbetsförmedlingen i Stockholm och frågade om det inte fanns sommararbete på något ritkontor eftersom det intresserade mig mycket mer än lantlivet. Men för så kort tid kunde man inte ordna något i den vägen. Däremot behövde Reso ett cykelbud under sommaren.

Reso var en resebyrå och vad en resebyrå var visste jag inte.

Läs mer här (PDF)!

Ett år efter ankomsten till Amerika, i juni 1906, flyttar Erik från skogsarbetarlägren i Arizona till den lilla staden Hibbing i Minnesota. Där bor redan många Våmhusbor. Han har nu tagit sig namnet Eric Wickman och fått jobb som diamantborrare.

Under 1916 växer intresset för att ytterligare bygga ut det amerikanska vägnätet. Privatbilismen har nu ökat och det finns omkring 2,3 miljoner bilar registrerade i USA. Kravet på en utbyggnad av trafiknätet kommer bland annat från landets bönder som vill ha bättre vägar för transporter.

Den 11 juli skriver president Woodrow Wilson under Federal Aid Road Act of 1916 som innebär att sjuttiofem miljoner dollar i statliga pengar ska avsättas för att bygga nya och förbättra redan existerande vägar. Delstaterna får ansöka om bidrag och vägar utanför storstäderna ska prioriteras. Pengarna ska portioneras ut mellan delstaterna och storleken på bidragen ska avgöras av geografi, invånarantal och redan existerande vägnätverk. Två krav för att vägar ska beviljas anslag är dock att de ska vara öppna för allmänheten och att inga vägtullar får tas ut.

Läs mer här (PDF)!

Hösten hade kommit och båten var upptagen på land. Det skedde varje år i mitten av oktober och standardfrågan bland entusiasterna var densamma år efter år: ”Va, skall du ta upp båten mitt i säsongen?”

Arbetet på Bromma flygplats rullade på som vanligt när telefonen en dag ringde på mitt tjänsterum. Det var en god vän och tidigare arbetskamrat som ringde och gav mig ett erbjudande som det var svårt att tacka nej till.
Jag erbjöds en tjänst i city, på Nordisk Resebureau. Företaget hade just köpts upp av Salénrederierna, som redan tidigare ägde en resebyrå vid namn Atlas Resebyrå. Man hade nu köpt in Nordisk Resebyrå av Svenska Amerika Linjen och det nya namnet efter fusionen var Nordisk-Atlas Resebureau.

Läs mer här (PDF)!

Peter Konrad började sin resebana 1954 på Ungdomens Resebyrå. Under november månad kommer vi att på vår hemsida publicera hans skildring av den första pionjärtiden, bl.a. en händelserik kryssning i Medelhavet för 250 resenärer år 1960. Men redan nu kan du ta del av hans erfarenheter från hans första gruppresa 1946.

”Jag åkte på min första gruppresa vintern 1946. Det handlade om ”Skolungdomens allmänna fjällfärd” som arrangerades av Svenska Turistföreningen, Svenska Skid- och Friluftsfrämjandet tillsammans med SJ”

Läs mer här (PDF)!

Ungdomens särskilda påskresa 1960 gick med extratåg till Venedig och åter samt båtresa Venedig – Pireaus – Istanbul – Constanta – Odessa – Jalta – Korfu – Venedig. En italiensk orkester bokades för att stå för den dagliga underhållningen samt dansmusiken medan vi som specialartister engagerade musikergänget Bengt Hallberg, Simon Brehm och Anders Burman samt som vokalist Lill-Babs.

Läs mer här (PDF)!

1953 – 1960 LINJEBUSS – OCH ÅREN VID SAS.

Under den första tiden vid Linjebuss (år 1953) fick jag cykla snabbt i Stockholm till olika konsulat för att snabbt kunna ”fixa” visum. Kunderna fick hjälp med att fylla i formulären. Lika ofta fick vi själva fylla i allt i formuläret. När det så saknades uppgifter var vår uppfinningsrikedom god.

Linjebuss var då ett första klassen sätt att resa, med bekväm turistbuss ut till Europa och resenärerna kom smidigt igenom det krigshärjade Tyskland. Kunderna var ofta förmögna och mogna till åldern. Särskilda bussvärdinnor tog hand om dem. Vid ”transfern” genom Tyskland lagade värdinnorna exklusiv mat i bussens pentry. Stolarna var helt fällbara och mycket bekväma, dagsetapperna lagom långa.

Läs mer här (PDF)!

Jag stod på en grund balkong högt uppe i ett hus på Rue de Trevise i Paris nionde distrikt. Bilarna, som kom från Rue La Fayette och skulle till Les Grandes Boulevardes, hade fastnat i en kö på den smala gatan. Genom de öppna biltaken kunde jag se taxichaufförerna med gauloisen i mungipan och baskerns skugglist nedskjuten i pannan. Tidningen utvikt över ratten och – handen på signalhornet. Signalerna var öronbedövande. Men de tidningsläsande chaufförerna tycktes helt obesvärade av ljudet. Bilkön stod där den stod över takens skorstenar, som mest liknar upp och nedvända blomkrukor, skymtade jag i norr Sacre Coeurs välvda kupol. Mitt genom staden flöt Seine med nyutspruckna kastanjer som en grön slöja över det grå vattnet i l’heure bleu. Men jag tänkte varken på trafiken, staden eller skymningen. Jag hade fått en idé, som jag inte kunde släppa. Innan jag vände gatan ryggen och steg in i rummet, som ännu luktade cyankalium efter rökning mot ohyra, hade jag bestämt mig….

Hans-Erik Börjesson avled sommaren 2020.

Läs mer här (PDF)!

Enligt uppslagsböcker är resebyråer affärsföretag som har till uppgift att mot provisionsersättning sälja olika trafikföretags biljetter, anskaffa hotellrum, ombesörja resekreditiv, ordna med reseförsäkringar, valutor och annat som underlättar den resandes möjligheter att se sig om i världen. Från början var resebyrån en typisk överklassföreteelse av den enkla anledningen att det bara var de rika som hade råd att resa och därmed var i behov av denna hjälp. Världens första resebyrå – så småningom även världens största – startades av en herre vid namn Thomas Cook i London år 1841.

Numera finns Cooks representerad på de flesta större platser jorden runt. Sveriges första resebyrå, ”Nordisk Resebyrå”, startades 1898 av Svenska Amerikalinjen. I första hand tillkommen för att sälja linjens Amerikatrafik. Första byrån, av mera folklig karaktär, kom till 1915 när Statens Järnvägar öppnade en resebyrå för att på så sätt tillvarata tågets intressen i olika resesammanhang.

Läs mer här (PDF)!